Resa med bebis till New York (10) – äntligen avresa

Ibland planerar man något under så lång tid att man innerst inne tror att det säkert kommer att tillstöta något som gör att det inte blir av. När man sedan kommer till själva verkställandet känns det overkligt. Vad fort det gick på slutet. Skrockfull som jag är tänker jag inte säga att vi gjorde det, vi är inte där än, men mycket talar för att vi åker till New York imorgon. Med en 15-månaderskrabat.

Verkligheten kommer troligen slå väderprognosen. För den ser just nu ganska grå ut på SMHI.

När man tror man är klar och bara har det där lilla kvar… det är som när man flyttar och skrapar ihop det där sista som inte passade i någon annan kartong och det blir tio kartonger med bara diverse småsaker som blir omöjliga att placera in i nya bostaden utan blir liggande kvar i sin flyttkartong tills det slängs några år senare. Fördelen med att flyga är ändå att man vet exakt vilka begränsningar resebagaget har. En stugvecka någonstans i Sverige och bilen är full av alla kan-eventuellt-komma-att-behövas-grejer som…. aldrig behövs nej.

Skötväskan är packad. Barnvagnen. Resväskor och handbagage. Vuxengodis och bullar, barnmat och medicin. Avfärd 06.30 mot Arlanda torde betyda en grötfrukost för den lille efter passkontrollen på Arlanda.

Idag somnade han i min famn när vi satt ute och fikade i solen tillsammans med ressällskapet bestående av tre vuxna halvsystrar. Han var trött, det visste jag, men han passerade aldrig fasen skrik utan gick direkt från tröttgnugg och smågnäll till att plötsligt somna i mitt knä. Det har nästan aldrig hänt. Om det var ett bra genrep så blir det jobbigt imorgon.

SAS-plan på väg från Arlanda till Paris tvingades gå ner i Köpenhamn idag p g a för lågt kabintryck. Det borde vara bästa garantin för att något inte händer imorgon. Inte ett SAS-plan iallafall.

Imorgon kväll, efter att vi ankommit hotellet, utforskat omgivningarna, letat efter ett snabbköp för att fylla på kylen i sviten och klockan förmodligen hunnit bli kväll i USA och därmed natt eller t o m gryning i Sverige, ska jag skriva om de strapatser under resan som i någon mån kan fungera som tips till andra resenärer med små barn. Sen kommer det en daglig uppdatering. Inte med fokus på resedagbok från familjen utan med fokus på omständigheterna kring att resa och vara i New York med ett litet barn som ännu inte går eller pratar. Och som måste sova när han behöver sova, måste äta när han är hungrig och måste bytas på när han bajsat.

För det var ju det som var meningen när jag började: Att förhoppningsvis kunna förmedla något av det jag själv inte hittade på nätet när jag sökte.

Hoppas vi kommer in i USA iallafall. De kan väl inte ha något emot barn med Downs Syndrom utan egen sjukförsäkring? Det har jag inte ens kollat.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s