Jag börjar komma in i lunken som pappaledig. Inser att om det är en dag när den lille inte vill vara själv på golvet och verkar allmänt missnöjd så får man väl helt enkelt slå sig ner i soffan, hålla i honom och bara följa med i vad han nu vill peka på, hålla i, stöka med. Det var någonting annat man hade tänkt göra efter frukost men… nej vi sätter oss här och bara är.
Apropå New York slog det mig det här med att man i USA går med skorna på sig inomhus. Hur gör man i så fall med krypande bebisar som pillar in allt de hittar i munnen? Sedan vår lille kille började krypa omkring (med sin något krokodilliknande ålningsteknik) åker minsta gruskorn eller tappad makaron blixtsnabbt in i munnen. Vi dammsuger varannan dag nu. Men hur skulle det se ut om vi sprang omkring med skorna inomhus? Ja det kanske är så att man helt enkelt inte släpper ner barnen på golvet i de pråliga samlingsrummen utan strikt håller dem på sina barnrum. Nåja, en parentes.
En vecka kvar.
Har inte fått svar från amerikanska ambassaden på frågan om medicinerna. Hade i och för sig inte förväntat mig det heller.
Har mailat hotellet om tillgång till sängkläder i spjälsängen och barnstol i köksavdelningen.
Den lilles dygnsrytm blir allt mindre anpassad för en vecka i USA. Nu vaknar han fem på morgnarna. Hade ju varit smakfullt med en förskjutning åt andra hållet. Det spelar ingen roll hur sent han somnar eller hur mycket eller lite han sovit på dagen. Låt oss bara hoppas att han sover gott i sulkyn…
Som vanligt tänker man att en vecka i juni består av härligt sommarväder och strålande sol. Och eventuella blöjbyten kan lätt ske i någon liten park eller så. Men som vanligt har man säkert fel. Störtregn och blåst. Någon som bajsat på sig. Började precis fundera på om skötbord är vanliga vid publika toalettinrättningar. Hinner jag inte få reda på något innan vi åker så blir det en av de saker vi får utforska för att kunna informera om medan vi är där.
guldnappen's Blog 