Monthly Archives: May 2015

Resa med bebis till New York (4) – reservstyrkan

New York Rangers åkte ut i sjunde avgörande matchen mot Tampa Bay i natt. Det blir alltså inget finalspel i NY i juni. Eller som en av de vuxna döttrarna smsade: “Då kan vi släppa det och börja fokusera på New York”.

Jag har visat viss resfeber. Som är kopplad till just detta med att resa med en 15-månaderspojk. Alla lugnar mig och säger att det ska gå bra. Och det tror jag ju faktiskt också. Men i egoismens namn vill jag inte vara den som står för hela kalaset och ändå orkar uppleva minst beroende på hur centralfiguren hanterar dygnsrytm och stadshetsen. Jo han har ju faktiskt en mor med sig också så vi är två om det. Och döttrarna är så vuxna att vi skulle kunna vara fem om det. Men dels har jag skämt bort lillemannens moder lite med att själv alltid vara så himla lättväckt och svårsövd när han är vaken. Jag vaknar av minsta lilla och kan inte somna om det är ljud från barnkammarhåll. Det är lättare att gå upp och ta hand om än att försöka väcka någon som inte hört. Att hon omedvetet blivit mindre lyhörd om natten är inte hennes fel, det är mitt. Dels kan man inte gärna begära att de vuxna barnen ska ta ansvar för lillpojken, även om jag tror de kommer vara mycket behjälpliga.

Hur som helst, äldsta dottern ringde och sa att de, tjejerna, var helt överens om att kunna ta hand om honom ifall jag och kvinnan i mitt liv vill göra nåt på egen hand. Kanske gå på någon restaurang en kväll där det inte passar sig att ta med småbarn eller så.

Då blir man ju glad. De är för fina. De känner in och de tänker. Det är bara deras pappa som belastar sig själv med för mycket oro i förväg. Och framför allt tycker de så mycket om sin lille halvbror. Det känns som en bonus med resan att han kommer att lära känna dem bättre under 8 dygn än han gjort hittills då de bor på andra håll och ses sporadiskt.

Har laddat ner UBERs app. Inte registrerat mig än eftersom man måste registrera ett kontokort. Jag börjar förstå affärsidén. De har verkligen skapat en lättanvänd produkt. En modern produkt som tilltalar 90-talistgenerationen. Men också möjligen så lättanvänd att de får många körningar som betalas men aldrig utnyttjas?

Har kollat upp att det finns WiFi på Newark Airport. Då kan man ju surfa runt och eventuellt beställa körning via appen efter att vi landat.

Det finns ett interntåg mellan Newarks tre terminaler. Det kan man ta till själva knutpunkten varifrån de “riktiga” tågen och bussarna går.

15-månadersmannen är förkyld igen. Snorar i alla fall väldigt mycket och verkar lite allmänt kinkig. Det bästa med det är att han kanske hinner ha en förkylning och komma ur den innan vi ska åka. Det är 11 dagar kvar.

Hotellet där vi ska bo twittrade ut sitt senaste gästomdöme med femmor i alla kategorier. Förmodligen twittrar de inte ut sina dåliga omdömen, det vore ju ganska klantigt, men som jag skrev härom dagen har de en skyhög gästomdömesrate på resesajterna. Det är den vi valt dem för.

Har förresten insett att alla svenska turister gör sina turistbesök, transporter, biljettköp, köanden till attraktioner väldigt tidigt på morgonen. Så det är nog så att man inte behöver tänka på att komma helt i tidsfas på bara en vecka. Man kanske ska vara ute i gryningen istället. Det är ju trots allt stan som aldrig sover.

Resa med bebis till New York (3) – medicinen

Vår 15-månadersman har ingen barnsjukförsäkring. Försäkringsbolagen vill inte ge det till någon som är född med Downs Syndrom.

Han har vid tre tillfällen legat inlagd för falsk krupp.

Skräcken: Att han får någon förkylning som medför falsk krupp och det inte räcker med att hålla honom halvnaken i famnen i den svala nattluften på 74e gatan. Att vi måste leta upp ett sjukhus för att få cortisonbehandling.

Nu är troligen risken för kruppanfall större på vintern än på sommaren men ändå. Vad gör man? Och vad kostar det att behandlas på ett sjukhus i USA utan försäkring?

Svar: Vi har testat ett hostmedicin – Flutide Evohaler – i tre veckor för att han dragits med långvarig hosta sedan RS-viruset i december. Hostan gav med sig direkt. Och läkarens råd var att ta med den som backup för eventuella kruppliknande anfall. Och att då ge honom dubbla dosen att inhalera.

Insåg idag att man borde ladda ner Uber’s app. För att kunna beställa transport vid behov. De sägs kunna tillhandahålla barnbilstol. Apropå mitt inlägg för två dagar sedan om planeringen för transport utan barnbilstol.

http://blog.uber.com/uberfamily

Inatt blir det klart om New York Rangers går till NHL final. Det skulle definitivt kunna krydda vår vistelse eftersom vi är där under finalspelet.

Resa med bebis till New York (2) – barnvagnen på flyget

Lämnade en öppning i gårdagens inlägg. Skulle kolla upp detta med Airshells.

Ja det verkar vara det säkraste sättet att transportera en barnvagn på flyget. Utan att riskera att den går sönder under trycket av ett antal stora resväskor eller av stötar när den slängs. Det är onekligen också ett prisvärt alternativ. Från 179:- per vecka.

http://www.airshells.se

Men att döma av vad barnvagnsbloggen skriver så är väskan i sig väldigt tung och stor. Det är helt enkelt inte möjligt att bära den med sig när man ska vidare efter landning.

http://www.barnvagnsblogg.com/airshells-att-flyga-med-barnvagn-i-skyddsvaska/

Så då är möjliga alternativ endast att hyra den på Arlanda och lämna den hos Airshells på ankommande flygplats, och sedan plocka ut den igen på återresan.

Det hade definitivt blivit vårt val om Airshells funnits på Newark. SAS flyger oftast till Newark i New York och där råkar nu inte någon Airshells-filial finnas.

Just nu tänker vi såhär:

OM nu något skulle hända med barnvagnen på flyget så att den är obrukbar efter ankomst till N Y, så är vi väldigt strandsatta. Vi vill inte landa efter 8,5 timmars flygning, med ett trött barn och behöva reklamera gods, kontakta försäkringsbolag och få tag på ersättningvagn innan färden går vidare till Manhattan.

Om detsamma händer på hemvägen är det inte ett lika stort bekymmer. Då bär vi 15-månadersmannen till bilen och åker hem.

Alltså: Vi kommer troligen att lägga ner vagnen i den kartong den levererades i när vi köpte den. Då har vi i alla fall en deformationszon i själva kartongen som kan ta upp de värsta stötarna.

När vi kommer till Newark lägger vi kartongen i närmaste papperskorg så vi slipper släpa på den. På hemresan tar vi plastsäcken som vi har med oss i resväskan.

Sen måste jag säga att det är ett bekymmer, och egentligen en stor skandal, att hela flygbranschen satt en slags praxis att man över huvudtaget ska behöva fundera på om väskor och varor håller från avfärd till ankomst. För att personalen i godshanteringen med allas goda minne kastar, sparkar och hanterar gods utan minsta omsorg. Vad är det för inställning? Vad är det för praxis? Kan vi få flygbolag som öppet och tydligt deklarerar att de hanterar väskor varsamt och fyller lastkärran, lastrummet och transportbanden på ett sådant sätt att kundernas varor ska ta så lite stryk som möjligt?

Mer om planering inför resan i tidigare blogginlägg och kommande dagars inlägg.

Resa med barn till New York – nu börjar den dagliga uppdateringen

Nu är det två veckor kvar. Tills familjen på sex personer – jag, 15-månaderspojken, hans mamma och mina tre utflugna vuxna tjejer – åker till New York. Risken finns att man lagt för stor vikt vid planering, planering, ångest och ännu mer planering och att en vecka på plats kommer swischa förbi innan man hunnit reagera. Men då får man väl leva på minnena. Det är väl trots allt det mycket av resandet handlar om.

För planerat det har vi. Eftersom lillemannen trots allt är just en lilleman. Det är ibland jobbigt att komma hemifrån med lokalbussen till stan, och nu ska vi flyga 8,5 timmar och vistas 7 dygn i en av världens mest kokande stadsmiljöer. Crazy. Vad tänker vi med? Well, han fanns ju inte när vi började tänka, han har vuxit in i planeringen. Och folk reser ju med sina små barn, visst gör de?

Men det finns inte jättegott om erfarenheter på nätet när man vill veta mer om tillvaron med barn i NY. Så om man inte hittar tips själv får man väl försöka bidra med desto fler tips till andra.

Därför kommer jag från och med nu använda bloggen till en daglig uppdatering inför resan och en daglig uppdatering under resan, med fokus på det praktiska eller opraktiska, det möjliga eller omöjliga i att tillbringa en vecka i New York med ett litet barn.

Ett utdrag ur checklistan inför:

– Giltiga pass. Check.

– ESTA-bevis. Check.

– Växla kontanter i små valörer (för dricks och småköp). Check.

Boka parkering på Arlanda

Veckoerbjudanden gör ofta att det inte blir så mycket dyrare att stå inomhus närmast terminal 5 än att stå utomhus på någon av satellitparkeringarna. Vi vill göra allt så enkelt som möjligt eftersom vi tror att själva omaket av att hantera en bebis på resan är tillräckligt stort ändå. Minimera störningar. Tyvärr behöver vi två bilar men parkeringen är bokad för 899:-/vecka per bil.

Boka flyg

Alla flighter oavsett flygbolag i hela världen släpps exakt 11 månader innan. Det var då vi bokade. För att ha störst valmöjlighet och lägst pris. Visst kan priset på vissa flighter bli billigare senare också men knappast i kombination med krav på antal resenärer, tider och mellanlandningar.

Vi valde bara bland flighter utan mellanlandning för att få så kort restid som möjligt. För den lilles skull. Eller rättare sagt för vår skulle eftersom vi reser med en liten. Det blev SAS och resan kostade totalt ca 26.000:- när vi bokade den i somras.

Sittplats för barn

Nej vi bokade inte en separat sittplats för honom. Han kanske inte ens kan eller vill sitta själv. Samtidigt är han för stor för att få ta del av SAS babynät som man kan hänga upp som ett slags extrabädd på vissa platser.

Boka plats på flyget

På resan dit sitter vi i mittenavdelningen, d v s ingen av oss får fönsterplats. Men fördelen är att vi istället får två platser på den främre raden mot den mittersta arbetsön i kabinen. Så vi förhoppningsvis kan lägga pojken på golvet framför oss en stund. Övriga tre platser på raden bakom.

På hemvägen sitter vi alla fem i rad från fönstret och in i kabinen. Vi får väl skicka den lille emellan oss.

Största oro för flyget är de minimala skötbäddarna i de minimala toaletterna om han skulle bajsa. Tjing för att inte… Gjorde ett bajsbyte mellan Arlanda och Luleå för en tid sedan. Guud, man måste ju vara akrobat och ha fyra armar för att det ska gå ihop.

Boka hotell

Vi behövde två dubbelrum. Ett för 2 vuxna + bebis, ett för 3 vuxna. Det blev istället en svit med två sovrum á 3 personer, 2 badrum, allrum och kök med spis, kyl etc.

Största fördelen med svit är att vi alla bor tillsammans. Man behöver inte bestämma tid eller knacka på hos varandra för att höra om alla är klara. Det blir också enklare att gå ut några åt gången eftersom de som ändå blir kvar på rummet har sällskap av varandra.

Största fördelen med eget kök är att vi kan förse oss med frukostmat och lite smått och gott som 15-månaderskillen behöver. Inte minst viktigt eftersom vi är osäkra på hur han kommer ta tidsomställningen. Fortsätter han att vakna när hans kropp säger ”klockan är sex” så är det midnatt i USA. Då vill man inte gärna gå och leta efter någon frukostbar.

Att hans dygnsrytm kanske krockar med våra egna önskemål och det teoretiskt skulle kunna bli så att han vaknar när det är dags för oss att sova, det är en helt annan historia som vi får återkomma till.

Hotellet har bara 3 stjärnor. MEN det ligger i topp i betygssammanställningen baserad på gästers bedömningar och kommentarer som finns på resesajterna. D v s de som bott där anser i högre grad än nästan samtliga andra hotell på Manhattan att hotellet uppfyllt eller överträffat förväntningarna. Det tror jag är ett bra sätt att kunna förvissa sig om ett prismässigt rimligt hotell utan att vara rädd för undermålig standard. Jag väljer att referera till hotellets namn när vi sett med egna ögon att det är värt att rekommendera.

Hotellet ligger på Upper West (Broadway/74th). Troligen en aning lugnare än i teaterdistriktet, och ändå bara en km till Columbus Circle och ett par hundra meter till Central Park.

Pris: 4525 $. Det motsvarade ca 30.000 kr när jag bokade. Med dagens valutakurs är det ca 40.000 kr. Surt. Slutnotan vet vi inte förrän vi checkar ut, betalar och får se växelkursen på det svenska kontoutdraget.

Sparande

Jag har haft det månadsvisa sparandet i en US-fond (Swedbank). Det betyder att fonden stigit med valutakursen och vice versa. Amerikanske börsen lever naturligtvis sitt eget liv och den risken har varit lika stor som att spara i en svensk aktiefond men som sagt, valutakursen kändes viktigast att säkra upp. Dollarn har blivit dyrare, det betyder att vår shopping, uteliv, hotellkostnaden etc allt blivit lika mycket dyrare. Men sparandet har genererat ungefär lika mycket extra. Kort sagt: Kostnadsbudgeten har reviderats några gånger de senaste åren men tillgångsbudgeten har följt med.

Packning

Vi planerar för närvarande hur vi ska packa för att få med oss allt som kan tänkas att behövas i kabinen men ändå få med oss grejerna när vi transporterar oss i stan.

Skötväska. Vad behöver den lille äta och dricka och hur får vi med allt i behållare som var för sig inte är mer än 100 ml? Vilka mediciner behöver tas med?

Vagnen går med som incheckat bagage på 15-månadersmannens biljett. Har tänkt lägga den i en plastpåse för att slippa släpa en dyr platstagande specialväska som går att köpa för ändamålet. Men alldeles nyss fick jag tips om bra vagntransportförvaring att hyra. Återkommer om det.

iPad

Ja det blev en sån. Hotellet har WiFi och med rätt appar och nedladdade filmer kan vi förhoppningsvis roa lilleman en aning även på flyget när det kryper i honom som värst.

Köp nezeril

Fick tipset av vår barnläkare att ge den lille en dos nezeril 20 minuter före take off och strax före landning. För att förebygga tryck i öronen så långt det är möjligt. Nu vet vi ju dessutom att den lille redan har trängre örongångar än normalt… Men (knock on wood) det gick bra när vi flög till Luleå i november.

Transport vid ankomst

Newark Airport. Man kan boka shuttles från flygplatsen. Men måste själv ha med barnbilstol. Nej där gick gränsen för hur mycket vi kan tänka oss att släpa med för en vecka.

Taxi åker vi inte heller utan barnstol.

Hotellets limousineservice kan hämta för ca 2000 kr. De har bilstol.

Nej beslutet blev således: Vi påminner oss själva om att upplevelsen börjar redan utanför flygplatsen. Fem vuxna med varsin resväska, varsitt handbagage samt därutöver en barnvagn, en bebis och en sköterska, det blir lite att släpa på men vi ser det som ett äventyr att ta oss fram med tåg/buss/tunnelbana och direkt bli en del av den newyorkska atmosfären. Det är trots allt atmosfären vi åker för. Den exakta rutten från flygplatsen är något oklar i skrivande stund.

Endera dagen ska jag maila hotellet och påminna om barnstol till köket också. Och kanske stöta på en gång till om den utlovade barnsängen.

Fortsättning följer.

Nu ska jag svära i kyrkan

Jag var ingen stjärna i skolan. Men hade inga uppenbara problem heller. Jag var inte klassens präktigaste men å andra sidan inte busigaste heller. Jag var inte den alla ville vara med men ändå en omtyckt kompis för de flesta. Jag var nog kort och gott en medelmåtta som trivdes okej och satsade mer av min energi på de ämnen jag älskade, utan att för den skulle strunta i de ämnen där jag hade det trögare.

Låg- och mellanstadiet gick jag i en skola i närområdet där jag bodde. Jag bytte lärare till mellanstadiet men fortfarande med sammanhållen klass. Jag har aldrig funderat på huruvida mina lärare varit tillräckligt bra eller inte, man hade dem man hade och det fungerade bra.

Högstadieskolan låg en halvmil bort. Hela klassen skulle fortfarande hänga ihop men vi fick busskort och skolskjuts när vi började sjuan. Nya lärare, ny skola, nya skolkompisar som gick sin 7-9 i samma högstadieskola men kom från andra områden.

Vilket lyft.

Nej jag var inte mer – eller mindre – omtyckt, duktig eller skolmotiverad i den nya miljön. Men någonting hände ändå. En förändring som gjorde att jag kände mig vuxnare utan att tappa grundtryggheten i de klasskompisar jag alltid haft omkring mig.

I staden där jag bor har många skolar de senaste 20 åren varit 6 år till klass 9. Av ekonomiska och elevunderlagsskäl kommer emellanåt förslag att slå ihop högstadium för flera skolor gemensamt. Föräldrar går bärsärkagång och tror att det ska rasera deras högstadieungdomars grundtrygghet.

Själv skulle jag säga: Njae… det vete gudarna.

Jag tror barn behöver mer stimulans än de får av att gå till samma skolmiljö med samma lärare omkring sig vareviga dag, vecka efter vecka, år efter år i tio år. Grundtryggheten ligger i klasskompisarna, inte i att klassrummen och skolmatsalen är desamma.

Jag tycker mer synd om barn som måste tillbringa tio av sina 15 första år i samma miljö än de som kan få ett miljöombyte längs vägen. Så länge man inte bryter upp dem från sina kompisar.

Men jag vet, det är som att svära i kyrkan.

Rocklunda är Sveriges bästa breddidrottsområde

Hakonplan, Rocklunda, Västerås. Konstfrusen hela vintern. För allmänhetens åkning, ungdomslagsträning och pojklagsmatcher.

Hakonplanen utgör Rocklundaområdets sydöstligas punkt. Från den ser jag inomhusarenan för elitbandy, hockeyarenan där det spelas allsvensk hockey, den något mindre inomhusarenan där det spelas juniorhockey eller åks konståkning. Bredvid den finns ytterligare en konstfrusen hockeyrink med tak och tre väggar, därav kallad månskensrinken. Och den konstgräsbeklädda fotbollsarenan dimensionerad för betydligt mer publikdragande fotboll än vad Västerås bjuder på i dessa dagar.

Invid fotbollsarenan ligger en av Friskis & Svettis tre anläggningar i Västerås.

Vägg i vägg med månskensrinken ligger ett utomhusgym byggt i trä. Flitigt använt dag som kväll året runt av enskilda motionärer eller lag.

Vid utomhusgymmet startar motionsspåren som går i olika elbelysta längder upp till 10 km. Ibland korsas de av MTB-spåren eller orienteringsklubbens löpare som letar kontroller i samma skog. På vintern spåras upp till 22 km spår varav 3 km konstsnö underfruset.

På samma plats där spåren utgår ligger också en plåthall som är inomhusträningshall med konstgräs. Bortom den kommer de sen, alla 20-talet fotbollsplaner efter varandra. En och annan plan för amerikansk fotboll också. Ja och stallet med hoppbana som ligger där mitt i området. Samt arenan för innebandy, handboll, bordtennis mm.

I änden av Rocklundaområdet, där fotbollsplanerna slutar, finns ett inhägnat kastområde för friidrottarna.

Ja här tar Rocklunda slut men följs av gymmet på Apalby, racketsportanläggningen Bellevue samt, åt andra hållet, Arosvallens utomhusfriidrottsarena.

Det mäktigaste med Rocklunda är inte det samlade utbudet av resurser. Det är den fantastiska uppslutningen av människor. Ett område som verkligen utnyttjas. Av elitsatsande individuella idrottare eller lag, likaväl som motionärer på alla nivåer. Dag som kväll, 365 dagar om året. På Rocklunda är du aldrig ensam.

Utan att veta skulle jag ändå tro att Rocklundaområdet är ett av Sveriges bästa breddidrottsområde. Kanske till och med unikt.

Vår snåla generation

När man var liten fanns det alltid de där morbröderna, farbröderna, mostrarna och fastrarna eller herrarna i bekantskapskretsen som stack åt en en liten peng för att handla på butiksbussen eller som bjöd när man var ute och åkte. När man var vuxen men fortfarande ung levde den hierarkin kvar. Och jag skulle säga att jag än idag som vuxen familjefar med väl avlönat arbete är den som blir bjuden om morbror får bestämma.

Mina yngsta döttrar tillbringade några dagar i Prag i början av hockey-VM. Min kompis, 50+, väl avlönat arbete, gott om extravaganser, sprang på mina barn i öltältet. Men inte att han frågade om han fick bjuda på en omgång.

Min äldsta dotter var kvar hemma i Luleå där hon pluggar. En gammal bekant till familjen landade i Luleå för två dagars tjänsteförrättning i chefsjobbet. Hon kontaktar dottern och säger att det vore kul att luncha. Men inte att hon för en sekund tänkte tanken att bjuda studenten på lunchen.

Nej jag säger inte att min gamle kompis eller chefskvinnan på tjänsteresa måste bjuda mina barn om de springer på dem ute i världen. Jag kan till och med förstå att de inte riktigt tänkte tanken. För vi gör ju tydligen inte det nuförtiden. Det är väldigt få människor i 60-70-talistgenerationerna som idag är generösa nog att vara den där trygga farbrorn som vill uppmuntra med en peng. Vi verkar tro att de, eller deras familjer, minsann har det tillräckligt gott ställt själva. Och när vi “lägger ut” för varandra ska det återgäldas krona för krona istället för att med ömsesidig generositet jämna ut sig i längden.

Men jag vill vara en sån. Jag vill vara den gamle trygge släktingen eller familjebekanten som bjuder på en öl eller en lunch om jag springer på syskonbarnen eller mina bekantas barn. Och visa lite kravlös generositet för en spottstyver.