Monthly Archives: April 2015

När man frågar om smultronställen i New York

Bucket list: New York.

Bestämde för flera år sedan att åka till New York i sommar. Med mina tre vuxna barn. Familjen har blivit större sedan dess så nu åker vi sex personer varav en 16-månaderspojk. Inte utan att det ställer lite nya krav på förberedelser, påverkar val av flyg, transporter och boende, samt kanske drar ner ambitionsnivån en aning för vad man ska hinna se och göra på en vecka. Blir nog helt enkelt lite mer utlämnat till situationen just där just då.

Lite rädsla finns för den lilles möjlighet att tidsanpassa sig och hans förmåga att dra på sig förkylningar. 8 timmar på flyg är kanske inte den bästa platsen att undvika det.

Men det är intressant ändå att när man frågar folk om deras upplevda smultronställen i New York så är det INTE Frihetsgudinnan, Empire State Building eller Times Square som nämns. Kanske för att det är platser man inte kommer kunna undvika oavsett. Men vem man än frågar så börjar de prata om parker, barer eller marknader. Platser och situationer där man kan vara en New Yorker för en stund. Slå sig ner bland vanligt folk i New Yorkarnas egen miljö och bara “ta in” som Ernst skulle sagt. Visst dyker det upp förslag på flotta butiker och outletshopping också – det är väl nästan praxis att åka med halvtom väska dit och full väska hem – men smultronställen är ändå främst det där man springer på som överraskar.

Voilá. Det är jättekul och intressant att få tips på platser att se eftersom någon före mig tyckt att det var speciellt. Bra att få tips om områden dit man kan leta sig beroende på intresse. Men viktigast är nog att inte resa i någon annans fotspår utan göra sina egna upptäckter. För mig personligen är Brooklyn Bridge det viktigaste NY-symbolen av alla. Därutöver är ganska mycket öppet. Dottern håller koll på New York Rangers slutspelsresultat i förhoppningen att de ska spela finalmatcher på Madison Square Garden den vecka vi är där. En annan dotter har siktat in sig på tjejmilen med start/mål i Central Park. En vecka går nog fort. Risken finns att avprickningen på Bucket List kommer resultera i en ny punkt: New York part II.

Strosade förbi kyrkogården i Västerås idag. Hovdestalunds kyrkogård som jag brukar framhålla som troligen en av Sveriges vackraste kyrkogårdar. Tycker det är trevligt att läsa på gravstenar. Idag upptäckte jag en rosaskimrande nästan polkagrisliknande gravsten som vid första anblicken kändes utstickande men som vid närmare eftertanke bara var personlig på ett fint sätt.

Reagerade på mitt eget omdöme om någon som var en bra karl. Och ja, är det något jag vill att folk som går förbi min gravsten ska tänka så är det “Han var en bra karl”. Eller “Han var en bra far”. Kan låta anspråkslöst. Men det är det inte. Det är ett ambitiöst mål. Hoppas.

2015/04/img_0907.jpg

Advertisements

Rutinerna i pappavardagen

Börjar inse att den bästa rutinen i pappeledighetsvardagen är att inte ha några fasta rutiner. Slappna av och låta dagen ta oss dit den väljer att ta oss. Men ändå kräver jag så mycket av planering som det bara är möjligt, t ex att det finns en färdig tanke till imorgon vad vi ska äta, att jag vet vilka kläder 14-månadersmannen ska ha på sig. Och om det är någon tidsbestämd aktivitet på schemat – typ läkare, tandläkare, habiliteringsmöte – måste jag ha en tanke om när och hur vi lägger upp dagen fram till dess. Så att han kan sova sin middagslur på vägen dit. Och vara tillräckligt mätt i magen för att kunna genomföra mötet och ta oss hem igen.

Idag provade vi den nya vagnen. Tredje vagnen på 14 månader. Babyjogger City GT. Snygg som attan. Smidig. Praktisk. Noterade bara att hur man än väljer att lägga in den i bilen så kommer tyget ligga mot underlaget. Antingen suflettyget eller sitstyget. Nåt att tänk på när det blir vinter och man lägger in en smutsig blötslaskig vagn som rinner av i billastutrymmet.

Vagnen är köpt i första hand för att ha en lite mer lätthanterlig vagn på en sedan länge planerad semestervecka i New York i juni. Han måste kunna sitta länge, sova i den, men den ska ändå vara lätt att hantera i tunnelbana och stadsmiljön i övrigt.

Premiärturen gick till ICA Maxi. Festligt :/ Lönefredagsrusning redan kl 10. Drog honom i nya vagnen och shoppade i en överfull korg, mer än så fick det inte bli.

Barn med Downs Syndrom har en medfödd utecklingsstörning. De kommer med största sannolikhet prata senare, krypa senare, äta själv senare, gå senare än det vi slarvigt kallar normala barn. Jag skulle säga barn med mer normala störningar. Det är troligt att han behöver sitta i vagn längre. Därför valde vi en sulky som ändå kan ta ganska tung vikt. Klart slut från konsumentupplysningen.

TGIF. Mamsen kommer hem snart! Det blir hemrullade nystekta köttbullar med potatismos och en kall fredagsöl.

Trevlig helg!

2015/04/img_0906-0.jpg

Det börjar hända saker… #ds #downssyndrom

Nu får mamma vara beredd och skriva i boken. Den lille visar en ny bestämdhet som med säkerhet kommer få honom över gränser.

Igår tog han plötsligt tag i vardagsrumsbordskanten och drog sig över från sittande till knä och upp med en överlycklig nuna över kanten. Ny utsikt!

Idag när leksaken försvann för långt ifrån honom lade han sig ner från sittande till mage och ålade sig bestämt ifatt den med händerna som sugproppar i golvet. Ingen hög poäng för kryptekniken men desto bättre för målmedvetenheten.

Han verkar börja inse att han kan saker. Det vet vilken idrottare som helst att tron är det viktigaste för att spränga gränser.

Apropå idrott. Pensionärerna i motionsspåret stirrar ut oss med nåt som närmast kan tolkas som ‘men herre Gud, stackars barn’ när jag springer förbi dem med joggingvagnen. De något yngre generationerna verkar förstå.

Jag får röra på mig, lillprinsen sover, hur fel kan det vara?

2015/04/img_0905-0.jpg

Vad 17 gör folk i sina rabatter?

Lördag med sol i Västmanland. Då är folk ute på sina radhustomter med tillhyggen. Bär hinkar, gräver, krattar, klipper, hoppar på studsmattor. Jag har alltid undrat vad sjutton man förväntas göra på sin lilla radhustomt. VAD GÖR FOLK?! Vi har själva blomrabatter och bärbuskar men jag ställer mig i solen, ser mig omkring och…

Går därifrån igen och med konstaterandet att man borde sätta några potatisar.

Det lilla snorisen har varit feberfri två dagar och äter äntligen som folk. Mamman är på tjejmiddag på stan. Farbrodern tittade över med en pizza så vi fick en liten grabbkväll vi tre en stund. Vassa gladiatorutmanare på tv4 ikväll.

Nu när lillemannen piggnat på sig lite igen får hemmapappan bli lite duktigare på att träna. Med en 14-månaders som har Downs Syndrom kommer inget gratis. Mammor och pappor är normalt vana att räkna in första krypet, första tanden, första “lampa” och första stå eller peka. Den normala tidplanen gäller inte för oss. Vi använder gomplatta för att stimulera musklerna i munnen och tungan och således det kommande talet. Vi klär på en slags bensele för att benen som har en tendens att glida isär i en split när han rör sig istället ska hålla ihop för att underlätta krypträningen.

Han kryper inte än. Han rör sig spindellikt på golvet men är otroligt nyfiken och intresserad. En cool charmknutte som sätter sina gränser. Capisce. Och nåt så fantastiskt kommunikativ. På sitt sätt. Det där sättet som hans mamma och pappa ser utvecklingen i och nästan förstår.

3e dagen som hemmapappa

40 graders feber igår. Han 14-månaderskillen alltså. Men det inbokade läkarbesöket genomfördes. Tydligen medför Downs Syndrom en viss ökad infektionskänslighet. Som om de förkylningar som drabbar barn de första två åren i vanliga fall inte räckte. I övrigt avstämning av provtagningar, tillväxtutveckligen, lite tips, tankar, bekräftelse på vissa resonemang och nåt så banalt som tips inför flygningar. Det vankas långflygning till sommaren.

Den lilla människan har fortfarande svårt att svälja bitar. Det är tydligen inte alls konstigt. Han utvecklas ju lite långsamt. Så även svalgmekanismen. Över huvudtaget är det nog så att det mesta kommer när det kommer. Även om det kommer lite senare. Mamman var på ett seminarium om Karlstadmodellen igår och kom hem med insikten att träna tal och språk är det viktigaste vi kan fokusera på, för allt som har med motorik, krypa och gå att göra kommer när det kommer. Språkutvecklingen kan vi tydligare underlätta genom vår egen insats.

Idag provtagning vid sjukhuset. Stick i de svårhittade venerna för att få ett nytt sköldkörtelhormonvärde och kolla glutenintolerans. Gick bra. En halv banan senare fredagsshoppade vi i närmaste ICA. Ben & Jerrys Cinnamon Buns t ex. Feberkillen som i och för sig inte verkar ha feber idag sov. Han sov vidare när jag lyfte in honom i bilen för att åka hem. Han sover än. Fullt påklädd i vardagsrumssoffan.

Plus 3 och regn. Som en dålig vinterdag. Men har man sagt “grilla” så blir det grilla. Grillspett med tsatziki. Äh? Hur sjutton stavar man till det?! Mostern kommer. Hon som kluckar. Ska visst sova över för att det ska vara någon slags tjejträff på stan imorgon. Blir marktjänst på helgövertid alltså. Men det är ok, jag har några hockeymatcher att betala igen. Några bara.

Torsdagsrutinen med ärtsoppa och pannkaka blev bara pannkaka. Kan tolkas hur man vill.

Restart – bloggen. Pappaledig dag 2.

Kanske passar bra att återuppliva den avsomnade bloggen när man precis börjat en fyramånaders pappaledighet med den lilla människan som nu blivit 14 månader.

Nej inte så att jag ska ägna min hemmatid åt att blogga. Tvärtom. Faktum är att jag igår – första hemmadagen – tittade mindre på min telefon än på mycket länge. Det gick liksom i ett för en pappa som förvisso inte varit odelaktig tidigare men ändå var ovan vid att ha ansvaret från 6 på morgonen till 17 på kvällen. Särskilt eftersom den lilla människan är van att amma som tröst och naturligtvis saknade sin mamma.

Hur som helst. Idag feber. Och ett sedan länge inplanerat läkarbesök på barnkliniken. Den lille har Downs Syndrom och det blir en hel del extra kontroller. Vi följer upp värdet på sköldkörtelhormonet som han medicinerar för och tittar på den allmänna utvecklingen ur ett läkarperspektiv. Senare är regelbundna möten med habiliteringen och hörselenheten på lasarettet inplanerade.

Västmanlands Downsförening har en träff på Vallby Friluftsmuseum på eftermiddagen. Får se hur feberpojken mår… Nu sover han i soffan efter en halv supp febernedsättande.

Ikväll blir det ärtsoppa och pannkakor. Det gäller att försöka få in rutiner. Varför inte börja med en torsdagsrutin?