I Sverige kan vi inte relatera till krig

Det är intressant att besöka Finland. Och kanske särskilt de svenska delarna av Finland. Österbotten känns så svenskt. Men ett besök på gängse kyrkogård vittnar om en helt annan delaktighet i de passerade världskrigen. Gravar över stupade, minnesmonument över stupade ej återfunna. Finland som slogs för sin självständighet mot Ryssland under andra världskriget och lyckades bevara självständigheten men ge upp områden i Karelen.
 
Mot slutet av andra världskriget fick min morfar order om att åka till järnvägsstationen i närmaste stad för att där hämta en familj som man evakuerat från de oroliga delarna i Karelen. Familjen skulle inkvarteras på morfars gård. Där det redan fanns sex barn, bl a min då 7-åriga mor.
 
I alla gårdar i morfars by inhystes familjer som evakuerats från Karelen. De nyanlända pratade finska och kunde ingen svenska. I byn bodde människor som bara kunde svenska, ingen finska.
 
Den inkvarterade familjen blev kvar hos min mormor & morfar i drygt ett år. Historien förtäljer inte om de återvände till östra Finland eller startade ett nytt liv i Österbotten.
 
Tanken slog mig: Tänk om nyanlända flyktingar till Sverige skulle tvångsinkvarteras i familjer där man i respektive kommun tyckte att det fanns tillräckligt med utrymme och förutsättningar för att ta hand om några behövande människor. Mot en skälig ersättning naturligtvis. Tänk om Riksdagens eller kommunstyrelsens beslut följdes av att ministrarna och kommunstyrelsens ledamöter pekade med hela handen men naturligtvis valde att gå i bräschen och ta emot de först utplacerade familjerna själva.
 
Vilket jävla liv det skulle bli!
Vilken respekt våra förtroendevalda skulle vinna. 
Vilka fantastiska möjligheter till integration.
 
Nej jag tänker inte låtsas att jag är mera Jesus än någon annan och ställa mig upp och säga “kom till mig, flytta in fyra personer till hemma hos min familj”. Det är ju 2014 gudbevars och jag och min familj på tre personer har lyckats fylla ett femrumsradhus och hålla utrymme för släkten som kommer och hälsar på. 
 
Men det är en intressant tanke.
 
Kanske är det en orättvis jämförelse. Kanske skulle vi trygga bekväma svenskar offra oss och maka ihop oss lite mer för att ta hand o varandra om vi drabbades av en naturkatastrof.
 
Men återigen, det är nyttig tanke att tänka. Värt att notera är att jag aldrig hört någon av mina släktingar klaga över situationen, bara återberätta den rent objektivt. Innerst inne vilar där en stor stolthet över hur landet ställde upp och klarade ut krigssituationen.
 
Något som väldigt få svenskar kan relatera till. 
 
DSC_0279 DSC_0280
Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s