Monthly Archives: July 2014

I Sverige kan vi inte relatera till krig

Det är intressant att besöka Finland. Och kanske särskilt de svenska delarna av Finland. Österbotten känns så svenskt. Men ett besök på gängse kyrkogård vittnar om en helt annan delaktighet i de passerade världskrigen. Gravar över stupade, minnesmonument över stupade ej återfunna. Finland som slogs för sin självständighet mot Ryssland under andra världskriget och lyckades bevara självständigheten men ge upp områden i Karelen.
 
Mot slutet av andra världskriget fick min morfar order om att åka till järnvägsstationen i närmaste stad för att där hämta en familj som man evakuerat från de oroliga delarna i Karelen. Familjen skulle inkvarteras på morfars gård. Där det redan fanns sex barn, bl a min då 7-åriga mor.
 
I alla gårdar i morfars by inhystes familjer som evakuerats från Karelen. De nyanlända pratade finska och kunde ingen svenska. I byn bodde människor som bara kunde svenska, ingen finska.
 
Den inkvarterade familjen blev kvar hos min mormor & morfar i drygt ett år. Historien förtäljer inte om de återvände till östra Finland eller startade ett nytt liv i Österbotten.
 
Tanken slog mig: Tänk om nyanlända flyktingar till Sverige skulle tvångsinkvarteras i familjer där man i respektive kommun tyckte att det fanns tillräckligt med utrymme och förutsättningar för att ta hand om några behövande människor. Mot en skälig ersättning naturligtvis. Tänk om Riksdagens eller kommunstyrelsens beslut följdes av att ministrarna och kommunstyrelsens ledamöter pekade med hela handen men naturligtvis valde att gå i bräschen och ta emot de först utplacerade familjerna själva.
 
Vilket jävla liv det skulle bli!
Vilken respekt våra förtroendevalda skulle vinna. 
Vilka fantastiska möjligheter till integration.
 
Nej jag tänker inte låtsas att jag är mera Jesus än någon annan och ställa mig upp och säga “kom till mig, flytta in fyra personer till hemma hos min familj”. Det är ju 2014 gudbevars och jag och min familj på tre personer har lyckats fylla ett femrumsradhus och hålla utrymme för släkten som kommer och hälsar på. 
 
Men det är en intressant tanke.
 
Kanske är det en orättvis jämförelse. Kanske skulle vi trygga bekväma svenskar offra oss och maka ihop oss lite mer för att ta hand o varandra om vi drabbades av en naturkatastrof.
 
Men återigen, det är nyttig tanke att tänka. Värt att notera är att jag aldrig hört någon av mina släktingar klaga över situationen, bara återberätta den rent objektivt. Innerst inne vilar där en stor stolthet över hur landet ställde upp och klarade ut krigssituationen.
 
Något som väldigt få svenskar kan relatera till. 
 
DSC_0279 DSC_0280

Barn med försäkringsvärde noll

På ett stängt forum för föräldrar till barn med Downs Syndrom sitter 1000 medlemmar och utbyter erfarenheter, uppmuntrar varandra eller stöttar varandra.

Ibland diskuterar vi försäkringar.

Om ni alla etablerade försäkringsbolag bara visste hur trist läsning det är. Ni hyllas inte. Nej ni sågas i ärlighetens namn inte vid fotknölarna heller. Snarare passerar ni revy för en luttrad potentiell målgrupp som vant sig vid att bli ovärdigt bemötta. Och som är frustrerade för att ni inte verkar förstå vad Downs Syndrom är. Vilket i sin tur förklarar bemötandet. Om ni visste hur många av oss som struntar i att teckna försäkringar för våra barn som en konsekvens av er syn och oförståelse.

Om ni alla försäkringsbolag en gång för alla kunde konstatera att Downs Syndrom inte är en sjukdom. Den kan inte förvärras eller botas eller lindras genom medicinering. Den är en kromosomförändring som medför en utvecklingsstörning. En utvecklingsstörning som kommer att vara väldigt olika från barn till barn. Precis som i jämförelse mellan alla normalstörda barn sinsemellan.

När det är konstaterat så kan det uppstå sjukdomar. Man slänger lätt ur sig att en sjukdom är relaterad till att barnet har Downs. Men det är fel att säga det. Därför att det inte finns några sjukdomar som barn med Downs får. Det finns sjukdomar som vissa barn med Downs får men andra barn med Downs aldrig får. Samma sjukdomar får även vissa barn utan Downs, andra inte.

Jag har förresten glömt berätta att jag har ett kärnfriskt barn. Han har Downs Syndrom men jag är överlycklig att han är frisk. Sug på den försäkringsbolag.

Om ni alla försäkringsbolag visste hur många nya kunder ni skulle få om ni erbjöd en komplett barnförsäkring omfattande såväl olycksfall som sjukdom endast exkluderat habilitering och andra merkostnader till följd av utvecklingsstörningen eller eventuella andra redan konstaterade sjukdomar. (Naturligtvis. Vi är inte dumma i huvudet, vi är bara trötta på att bli bemötta som att våra barn inte är något värda.)

Att ett försäkringsbolag, genom en medlemsförsäkring för vissa fackförbund, säger sig villigt försäkra barn med medfödd störning utan annan prövning lämnar likafullt många frågetecken kring tolkningar av vad försäkringen egentligen ska visa sig omfatta när något väl händer. Se t ex följande formuleringar:

bild1

NEJ! Downs Syndrom är ju ingen sjukdom, hur var det nu med den grundläggande insikten?

bild2

Vad är indirekta följder av det som försäkringsbolaget ifråga kallar sjukdomen?

Ovärdigt sa Bull.

Unna sig lyxen av fina minnen

Hittade en skrift på nästan 60 sidor som jag skrev till mina barn för några år sedan. För att de skulle få en bild av hur samhället och vardagen såg ut när jag växte upp.

Om mormors och morfars gamla stuga i Österbotten där vi tillbringade en stor del av somrarna:

“Som ni vet blir det lätt lite ruggigt i stugor och tält om nätterna, när daggen gör marken fuktig och kall hur varmt det än är om dagarna. Då förstår ni också hur skön känsla det var att slå upp ögonen och höra knastret från vedspisen i storstugan och känna doften av eld och kaffe. Känna att den svala fukten som fyllt rummet de tidiga morgontimmarna sakta byttes ut mot torr ombonad värme. Att få bära sådana minnen med sig är en lyx. Försök komma ihåg de speciella saker ni gjort som barn, det som varit extra mysigt, stort eller smått, och bär de minnena med er så länge ni lever. Livet är inte lätt alla gånger, det kommer vara viktigt att plocka fram sina ljusa bilder och unna sig lyxen att må bra av minnet.”

Jag och den lilla nya människan och hans mor åker snart dit och hälsar på igen.