Det finns de som köper whisky på rot. Eller på fat om man så vill. Åker 50 mil för att titta till sitt lilla fat och provsmaka i väntan på att det ska bli klart för buteljering till överpris. Håll kvar den tanken en stund.
Underbara Clara – eller som hon egentligen heter Clara Lidström – använde en stor del av tv-tiden i SVTs ”De obekväma” till att diskutera arbetslinjen. Ur perspektivet att vi borde dela på jobben, att 8 tim/dag inte borde vara skrivet i sten, att vi måste tänka om för att lägga upp våra liv på andra sätt än att de som jobbar för mycket med drivkraften att konsumera. Och att enda sättet att vända den onda spiralen kan vara att lagstifta
http://urplay.se/Produkter/180676-De-obekvama-Underbara-Clara
I en krönika i DN Kultur den 15/6 tar Ana Udovic upp arbetslinjen, eller rättare sagt anti-arbetslinjen, ur flera olika perspektiv.
http://www.dn.se/kultur-noje/nu-kommer-anti-arbetslinjen/
Jag tycker resonemangen är bra och viktiga. Även om jag inte tror lagstiftning är den rätta vägen att gå. Att väcka frågan, att få plats för resonemangen i en DN-krönika och ett rikstäckande tv-program är rätt väg att gå. För att fler ska börja tänka i nya banor. För att anställda ska fundera över hur livet borde se ut och företagen fundera på hur de skulle kunna erbjuda olika arbetsvillkor. På samma sätt som distansarbete en gång var framtiden – skrämmande eller lockande – och år 2014 landat någonstans mittemellan vad som var de stora visionerna och den då främmande tekniken.
Många väljare propagerar för 6 timmars arbete i tron att delningen av jobb skulle ge alla bibehållen 8-timmarslön. Det är en utopi. Men på många jobb tror jag effektiviteten under 6 timmars arbete skulle kunna motsvara åtminstone 6,5 timmars lön från arbetsgivaren.
Men vad är det som säger att 6 timar är saliggörande? Är inte en lagstiftning av 6 timmar lika märklig som 8?
Hur som helst. Claras resonemang bygger mycket på att vi borde se över hela vår livsstil. Kunna klara oss på mindre inkomst av lön om vi kombinerar det med ett förändrat sätt att leva. Skulle det kunna vara så att det viktigaste inte är att ha en nyare större tv, märkeskläder på småbarnen och utlandsresor varje år? En medvetenhet som dessutom går han i hand med miljöintressen. Inget är så förödande för miljön som konsumtionen och slit-och-släng-mentaliteten.
Osökt kommer man att tänka på att odla mer själv, cykla istället för åka bil, nöja sig med den 5 år gamla tvn eftersom den troligen håller i 10 år till, mäta sig med omgivningen i välmående och livsstilssmartness istället för möbler, teknik och facebookincheckningar på flotta restauranger.
Men det är inte så lätt!! tänker man. Vad kan jag göra? Som behöver bil och inte har tomt att odla mina råvaror på även om jag skulle försöka skaffa mig tiden genom en livsstilsändring.
I nästa steg ser jag en återgång till den typiska landsbygdsutbytet av tjänster och varor som vi kanske kan tillämpa även i ett modernt samhälle. Kanske grannen som ändå har så stor tomt att odla på skulle kunna hålla ett par rader morötter och sallad åt mig, i gengäld kan jag klippa bådas våra gräsmattor.
Det är nu vi börjar närma oss den tankemässiga revolutionen…
Om nu den sunda synen på anti-arbetslinjen går ut på att minska slöseri och därmed leva snålare på både externa inkomster och miljöpåverkan. Om vi människor som egentligen vill äta kravmärkt och närodlat och kombinera en modern livsstil med en medvetenhet om livsvärden och naturresurser. Om vi vill plocka ägg av egna hönor och slakta vår egen gris. Men inte har tiden eller de infrastrukturella förutsättningarna. Skulle vi inte då kunna köpa en gris och be bonden utanför stan sköta om den? Skulle vi kunna köpa två tomatplantor i tomatodlarens växthus? Kan vi köpa två hönor att leva tillsammans med alla de andra hönorna i äggproducentens hönshus?
Vad är poängen med det?
Jo grisen är inte bara kravmärkt och näruppfödd, den är MIN! Jag har bara outsourcat hanteringen av den. Jag har egna hönor som värper mina ägg och JAG odlar tomater. Jag har bara outsourcat driften.
Det skulle skapa ett nytt intresse för boskapsuppfödning och odlarnäringen nära städerna. Kanske t o m ödetomten i hörnet Norrleden och Salavägen i min hemstad skulle bli ett växthus till slut? För lika väl som vi i industriföretagen outsourcar drift av nödvändiga funktioner som någon annan har som specialområde skulle vi kunna välja att satsa på boskap och odling men låta den som har fackkunskapen och ändå jobbar med uppgiften ta hand om den även åt mig.
Det finns säker snåriga regler av skattemässig natur som gör det omöjligt. Tankarna kanske är för kontroversiella och långsökta. Jag kanske är ute och cyklar totalt! Men många förändringar blir verklighet ur omöjliga tankar när man väl fått processa dem och fila lite på dem. Och väcker vi bara tanken kanske vi kommer på något som ändå är hanterbart och går i rätt riktning. Precis som i fallet 6-timmars arbetsdag och den nya arbetslinjen.
Och kan folk köpa whisky på rot och outsourca till någon som förädlar den så borde man kunna outsourca sin gris.
guldnappen's Blog 