Monthly Archives: June 2014

Legojesus och smörgåstårta

Dop för den lilla nya människan. Med musik och sång. I Önsta-Gryta kyrka. En mycket vacker modern kyrka ihopbyggd med det gamla församlingshemmet mitt i byn. Gammalt och nytt i förening. Från den tradition kyrkan vilar på till den legojesus och kyrkans bekostade utegym som får symbolisera församlingens öppenhet att utvecklas med tvåtusentalet.

När det blir dags för konfirmation väljer barnet själv att bekräfta sin tro eller inte. Vi gör inte det valet. Men traditionen är betydelsefull, ceremonin vacker och kyrkorummet stämningsfullt och förpliktigande för vårt ansvar att ge den lilla nya människan en så bra start i livet som vi kan.

Medverkande av den lilla nya människans kusiner, systrar och moster.

Släkt och vänner. Alltid roligt att få tillfälle att ses. Även om den lilla nya människans morfar inte orkade resa. Det var tråkigt. För honom och för oss alla.

Tyvärr är det ibland svårt att ta in allt fint när man är mitt i det. När allt går i ett från torsdagens, fredagens, lördagens städning, mat- och bakförberedelser, via spänningen inför kyrkoceremonin, kostymen som köptes med en annan målvikt än den man lyckades ta sig fram till, ett barn som blir tyngre ju närmare gråten och skriket han kommer och som kräver lite extra uppmärksamhet så att man inte riktigt hör den vackra solosången eller textläsningen av den lilla människans syster och moster. Tills ceremonin klarats av och man koordinerar folket hemma i radhuset, plockar efter och slutligen somnar i soffan framför en fotbollsmatch man hade hoppats se slutet på.

Fast det kommer. Ibland kommer det lite efter men det kommer. Allt det där man inte riktigt kunde ta in just där och då.

Som vanligt är kökspratet efter att folk suttit färdigt roligast. När man står i trängseln mellan disken och den kvarvarande maten och pratar med dem man inte riktigt hunnit med under dagen. En precis lika viktig del som allt annat i en dag att minnas. Alla dessa människor som ska ha betydelse i den lilla nya människans långa liv.

På en lapp i fickan

En sommar för typ hundra år sedan. Eller 1990 för att vara exakt. Innan internet fanns i var mans ficka. På den tiden när folk hade brevvänner.

En kompis till en kompis hade flygcertifikat och hyrde ett fyrsitsigt propellerplan under tre veckor i augusti. Vi trängde oss in fyra personer och åkte på flygluff till Prag, Rhodos, Alanya, Portoroz.

Och Budapest.

Där klev vi ut från flygplatsen och in i en taxi med en adress som jag fått på en skrynklig lapp av min bror. Den gick till hans tidigare brevvän. Just in case. Efter tre nätter på ett obehagligt dåligt boende i Prag kände vi att det var ”case”. A long shot, men bara vi får kontakt med någon som kan rekommendera ett ställe att bo på. Visade lappen för taxichauffören och han tog oss till ett hyreshusområde strax utanför centrum.

Fyra svettiga svenska ynglingar med varsin bag ringde på dörren. Den öppnades. Och jag hann inte säga mer än:

-Hello, are you….?

-YES COME IN!!

Den tidigare brevvännen Ildico, hennes syster och en kompis. Från den stunden hade vi guidning alla dygnets vakna timmar runt i Budapest och dess omgivningar. Gellertbadet, ungerska restauranger, badstränderna vid Balaton. Och ett billigt, rent, lugnt vandrarhemsboende på gångavstånd från centrum.

Det visade sig senare att Ildico, Andrea och Dora – som skulle plugga engelska på högskola under hösten – precis i den stunden vi ringde på dörren stått och beklagat sig över att de inte fått prata engelska på hela sommaren. Och så plötsligt säger någon ”Hello, are you…?”.

Därav det totalt oreserverade välkomnandet av fyra okända svenskar.

Sensmoral: Ha alltid en adress i fickan.

Carpe automobilis

Yngsta dottern pluggar första året av fem. Hon har sommarjobb och extrajobb och tänker köpa bil. Fadern, d v s jag, säger att det rent ekonomiskt är det sämsta hon kan göra. Jag supportar inte hennes förslag. Försöker få henne att inse att hon måste ha en rejäl buffert kvar efter bilköpet för att kunna ta de oväntade servicekostnaderna när de dyker upp. Man kan inte låta bilen stå när den går sönder, då har den snart bara ett skrotvärde.

Men eftersom hon pluggar i Luleå vill hon kunna ta sig enkelt ut till skidspår och backar under det långa mörka vinterhalvåret. Och hon hävdar att hon kommer att ha kvar pengar för oförutsedda utgifter även om hon köper en bil för 35 000:-. Så eftersom det är hennes beslut stöttar jag henne med det lilla jag kan kring bilar och bilköp.

-Du har ju sagt att man ska se till att leva lite medan man pluggar också, säger dottern.

De är för roliga. Använder mina egna argument så som det passar dem.

Ja jag har nog sagt det. Jag tycker det är toppen att de lär sig hushålla med små inkomster, toppen att själva få ta ansvar för sin studieplanering och livssituation. Förhoppningsvis har jag lärt dem redan tidigare i livet att det inte är roligt 24/7 utan att man måste lära sig ha tråkigt också. Men jag kan ha sagt något om att ta tillvara tiden efter de första tolv studieåren i grundskolan och gymnasiet och inte bara späka sig genom ytterligare fem år med näsan i böckerna och inget liv för övrigt. För har man otur kan de nästföljande åren bestå av arbetslöshet. Eller för mycket jobb. Eller en bebis och en ny kostsam och tidskrävande familjesituation. Och minnet av åren mellan 19-24 bestående av böcker, tentor och nudlar utan tillbehör. Under den tid i livet då du egentligen inte ska behöva bli påmind om att fånga dagen.

Så jag har nog sagt att de ska se till att skolåren ger roliga minnen. Även om ”köpa bil” inte var huvudtanken.

Carpe automobilis. Carpe nartare.

PS. Igår gav vi den nya lilla människan stödtecken till sina systrars namn. Symbolbetydelser istället för teckenbokstavering. Den ena blev “panda”, den andra “choklad” och den tredje “kaka”.

Dock ej om inte

Som jag skrivit förr är jag nöjd med min relation med Försäkringskassan. Men ibland funderar jag på varför en del till synes irrelevanta regler finns, t ex kring uttag av föräldradagar:

  • 10 dagarsdagarna

          Måste tas ut senast inom 60 dagar

  • Föräldrapenning 480 dagar

          Varav 390 dagar grundade på inkomst (sjukpenningnivå)

          Varav 90 dagar “lägstanivå” á 180:-

  • De första 180 dagarna man tar ut måste vara sjukpenningnivådagar, därefter kan man börja ta ut dagar på lägstanivå.
  • Hälften av dagarna tilldelas respektive förälder men kan överlåtas, dock är 60 dagar reserverade och kan inte överlåtas.
  • Dubbeldagar = båda föräldrar tar ut ersättning samtidigt.

          Dock max 60 dagar d v s 30 dagar samtidigt

  • Jämställdhetsbonus. När den förälder som tagit ut minst antal dagar kommer över 60 dagar utbetalas 50:-/dag

          Gäller dock inte dubbeldagar

          Gäller inte dagar på lägstanivå

 

Tänk om vi skulle höja till sjukpenningnivå på samtliga 480 dagar och istället skippa några av reglerna. Sammantaget skulle det säkerligen inte bli någon merkostnad för staten. Då skulle det kunna se ut såhär:

  • 10 dagarsdagarna

          Måste tas ut senast inom 60 dagar

  • Föräldrapenning 480 dagar
  • Hälften av dagarna tilldelas respektive förälder men kan överlåtas, dock är 60 dagar reserverade och kan inte överlåtas.
  • Dubbeldagar = båda föräldrar tar ut ersättning samtidigt.

 

Jag skulle t o m kunna sträcka mig till långt mer rationella och radikala regler som t ex att föräldrapenning utbetalas i 1500 dagar. Oavsett antal barn. Punkt. Det skulle motsvara drygt 4 år om du tar ut dem helt och hållet. Eller 6 år om du lyckas sprida dem lite. 8 år om du klarar dig med att ta ut hälften. Du börjar nalla på dagarna vid första barnet och får sen planera hur du vill de ska räcka om du skaffar flera barn. Enkelt. Lämna planeringen till föräldrarna.

Ja ja nu blev jag radikal igen. Men tanken. Tanken!

Att outsourca en gris

Det finns de som köper whisky på rot. Eller på fat om man så vill. Åker 50 mil för att titta till sitt lilla fat och provsmaka i väntan på att det ska bli klart för buteljering till överpris. Håll kvar den tanken en stund.

Underbara Clara – eller som hon egentligen heter Clara Lidström – använde en stor del av tv-tiden i SVTs ”De obekväma” till att diskutera arbetslinjen. Ur perspektivet att vi borde dela på jobben, att 8 tim/dag inte borde vara skrivet i sten, att vi måste tänka om för att lägga upp våra liv på andra sätt än att de som jobbar för mycket med drivkraften att konsumera. Och att enda sättet att vända den onda spiralen kan vara att lagstifta

http://urplay.se/Produkter/180676-De-obekvama-Underbara-Clara

I en krönika i DN Kultur den 15/6 tar Ana Udovic upp arbetslinjen, eller rättare sagt anti-arbetslinjen, ur flera olika perspektiv.

http://www.dn.se/kultur-noje/nu-kommer-anti-arbetslinjen/

Jag tycker resonemangen är bra och viktiga. Även om jag inte tror lagstiftning är den rätta vägen att gå. Att väcka frågan, att få plats för resonemangen i en DN-krönika och ett rikstäckande tv-program är rätt väg att gå. För att fler ska börja tänka i nya banor. För att anställda ska fundera över hur livet borde se ut och företagen fundera på hur de skulle kunna erbjuda olika arbetsvillkor. På samma sätt som distansarbete en gång var framtiden – skrämmande eller lockande – och år 2014 landat någonstans mittemellan vad som var de stora visionerna och den då främmande tekniken.

Många väljare propagerar för 6 timmars arbete i tron att delningen av jobb skulle ge alla bibehållen 8-timmarslön. Det är en utopi. Men på många jobb tror jag effektiviteten under 6 timmars arbete skulle kunna motsvara åtminstone 6,5 timmars lön från arbetsgivaren.

Men vad är det som säger att 6 timar är saliggörande? Är inte en lagstiftning av 6 timmar lika märklig som 8?

Hur som helst. Claras resonemang bygger mycket på att vi borde se över hela vår livsstil. Kunna klara oss på mindre inkomst av lön om vi kombinerar det med ett förändrat sätt att leva. Skulle det kunna vara så att det viktigaste inte är att ha en nyare större tv, märkeskläder på småbarnen och utlandsresor varje år? En medvetenhet som dessutom går han i hand med miljöintressen. Inget är så förödande för miljön som konsumtionen och slit-och-släng-mentaliteten.

Osökt kommer man att tänka på att odla mer själv, cykla istället för åka bil, nöja sig med den 5 år gamla tvn eftersom den troligen håller i 10 år till, mäta sig med omgivningen i välmående och livsstilssmartness istället för möbler, teknik och facebookincheckningar på flotta restauranger.

Men det är inte så lätt!! tänker man. Vad kan jag göra? Som behöver bil och inte har tomt att odla mina råvaror på även om jag skulle försöka skaffa mig tiden genom en livsstilsändring.

I nästa steg ser jag en återgång till den typiska landsbygdsutbytet av tjänster och varor som vi kanske kan tillämpa även i ett modernt samhälle. Kanske grannen som ändå har så stor tomt att odla på skulle kunna hålla ett par rader morötter och sallad åt mig, i gengäld kan jag klippa bådas våra gräsmattor.

Det är nu vi börjar närma oss den tankemässiga revolutionen…

Om nu den sunda synen på anti-arbetslinjen går ut på att minska slöseri och därmed leva snålare på både externa inkomster och miljöpåverkan. Om vi människor som egentligen vill äta kravmärkt och närodlat och kombinera en modern livsstil med en medvetenhet om livsvärden och naturresurser. Om vi vill plocka ägg av egna hönor och slakta vår egen gris. Men inte har tiden eller de infrastrukturella förutsättningarna. Skulle vi inte då kunna köpa en gris och be bonden utanför stan sköta om den? Skulle vi kunna köpa två tomatplantor i tomatodlarens växthus? Kan vi köpa två hönor att leva tillsammans med alla de andra hönorna i äggproducentens hönshus?

Vad är poängen med det?

Jo grisen är inte bara kravmärkt och näruppfödd, den är MIN! Jag har bara outsourcat hanteringen av den. Jag har egna hönor som värper mina ägg och JAG odlar tomater. Jag har bara outsourcat driften.

Det skulle skapa ett nytt intresse för boskapsuppfödning och odlarnäringen nära städerna. Kanske t o m ödetomten i hörnet Norrleden och Salavägen i min hemstad skulle bli ett växthus till slut? För lika väl som vi i industriföretagen outsourcar drift av nödvändiga funktioner som någon annan har som specialområde skulle vi kunna välja att satsa på boskap och odling men låta den som har fackkunskapen och ändå jobbar med uppgiften ta hand om den även åt mig.

Det finns säker snåriga regler av skattemässig natur som gör det omöjligt. Tankarna kanske är för kontroversiella och långsökta. Jag kanske är ute och cyklar totalt! Men många förändringar blir verklighet ur omöjliga tankar när man väl fått processa dem och fila lite på dem. Och väcker vi bara tanken kanske vi kommer på något som ändå är hanterbart och går i rätt riktning. Precis som i fallet 6-timmars arbetsdag och den nya arbetslinjen.

Och kan folk köpa whisky på rot och outsourca till någon som förädlar den så borde man kunna outsourca sin gris.

Det kommer mera

Slarvat lite och inte skrivit på några dagar. Ibland beror det på att jag spårar ur totalt när jag börjar fundera. Då blir det så långa resonemang så jag måste antingen backa tillbaks och börja om eller lägga ner lite mer tid på att få det bra.

– Så jag ruvar på lite tankar kring det här med Arbetslinjen som bl a Underbara Clara haft sina resonemang om. Men jag skulle vilja driva det till ytterligare en dimension. Kommer förhoppningsvis imorgon.

– Sen är det ju så att man skulle vilja ta alla försäkringsbolag i öronen för att de inte bemöter föräldrar til barn med medfödd störning värdigt. Vissa barn är inte värda en försäkring. Den åthutningen ska jag också fila på så den kommer om ett par dagar. Men jag ville bara skriva idag så att eventuella läsare vet att Guldnappen.wordpress.com inte dött totalt.

Annars lider det mot en midsommar hos den lilla nya människans morfar i Uppland. Och en genomgång med prästen imorgon inför dop om en dryg vecka.

Sa jag att jag funderat på en glassrobot förresten? Apropå spåra ur.

Sommartradition

Det är sommar. De utflugna stora flickorna är hemma igen. De tycker om att vara tillsammans. Även om de inte bor hos mig när de kommer “hem” så gör det mig glad.

Onsdagkvällar är det middag hos mig, deras lilla nya lillebror och hans mor. En fin tradition, trevlig samvaro och ett fadershjärta som mår bra. Ja egentligen sex hjärtan som mår bra skulle jag säga.

Skönt att finnas nära tillhands.

Idag har den lilla nya människan fått sin “gomplatta” för att stimulera mun och tunga till förbättrat tal och språkutveckling. Ytterligare en timmes träning om dagen. Lägger man till massagen, teckenspråket och golvträningen kan jag tycka det är ett mastigt schema för en filur som inte ens fyllt 4 månader ännu. Och för hans mor som ansvarar för det hela medan jag blog… jag menar jobbar.

Apropå Downs Syndrom.