Var finns gränserna mot det vi är rädda och främmande för?

#blogg100

Tänk att man fokuserar en kamera på en plats på din gata och zoomar ut. Tills gatan blir ett kvarter, kvarteret blir en stad, staden blir en prick i skogslandskapet mellan haven och haven flyter ihop tills allt vi ser är en liten boll vi kallar jorden; Var går gränsen mot det vi är främmande och rädda för?

På jorden sedd från en satellit syns inga gränser. Gränser som gör att vi lever under olika lagar. I kameran från en satellit är det lika långt från Malmö till Kiruna som från Stockholm till Bukarest. I kameran från en satellit syns inga språkbarriärer. Och hur skulle det synas? Språket är mer lika i Årjäng och Norge än i Gagnef och Lund. Vi förstår varandra väl över vissa gränser, mindre över andra. Vi klär oss olika, har olika matvanor och lever under olika förutsättningar inom vår lilla, lilla nordliga del av världen likaväl som i jämförelse mellan den och andra länder. Acklimatiseringen av en glesbygdsbo i en storstad eller en storstadsbo i en avkroksby kan vara väl så svår. Och människan väl så udda. Inom det vi kallar Sverige. Inom det vi inbillar oss är en plats som bara vi som fanns här först kan förstå eller besitta. Men olikheter i mode, uttryckssätt, umgänge säger inget om vad som är rätt och fel. Bara vad som är norm i vår egen närmaste krets. Finns egentligen något vackrare än en iransk paljettbeströdd sidenklänning? Hur somrigt uppfriskande är inte de fantastiska blommiga klänningar våra afrikanska kvinnor bär? Vilket är mera rätt och vilket är mera fel? Var går gränsen för vad vi förmår uppskatta och vad som bara gör oss rädda? I en värld där inga gränser syns och alla människor är vackra, vem är det som tar sig friheten att välja vad som är rätt och fel?

Jag tror människor som inte förmår uppskatta olikheter behöver träna. Jag tror alla kan lära. Och jag tror tröskeln egentligen är ganska liten. Men när man kommer fram till en tröskel med en rollator kan man välja att gå tillbaks och sätta sig med samma utsikt som man kom ifrån. Eller ta jobbet att lyfta över rollatorn för möjligheten att upptäcka mer.

Det finns för många som släpar en mental rollator och värjer sig för låga trösklar. I en värld där sett från en satellit din lilla gata i ditt lilla kvarter inte ser mer annorlunda ut än en gata i ett kvarter på en annan del av bollen. 

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s