Lista de extra bra dagarna

#blogg100

En sen onsdagskväll i maj förra året promenerade jag hem från en lyckad whiskyprovning i trevliga vänners lag. Kvällarna hade redan blivit ljusa, temperaturen behaglig även om daggen låg över Svartån. Tystnaden var påtaglig eftersom trafiken nästan upphört så sent på kvällen. Och det var första gången jag styrde mina steg hemåt till något som var vårt gemensamma hem sedan bara några dagar tillbaks. Där någon som jag ett år senare skulle dela ännu en liten ny människa med låg och sov i vår gemensamma säng. Den känslan hamnade i listan över ”extra bra dagar”.

Det fanns en period i mitt liv när jag inte kunde sova. Och om jag sov så sov jag dåligt. Förutom de enstaka nätter någon av mina vuxna döttrar sov i rummet intill. Då var jag lugn. Annars fanns det så mycket att älta, så många ångestfyllda tankar, dåligt samvete och konstant ont i magen. Trots att jag i de klaraste av stunder redan då insåg att beslutet jag tagit var oundviklig, det bästa på lång sikt för alla inblandade och så fullständigt logiskt. I de klaraste av stunder var jag stolt över att jag haft modet att ta ansvar. För mina egna känslor och resten av mitt liv.

Idag sover jag bra. Varje natt. En vuxen människa gör mig trygg och lugn – varje dag, dygnet runt – och en liten ny människa fyller bådas våra liv. Den vuxna människan har inte bara hjälpt mig igenom ångesten utan också fått mig att inse vem jag är menad att åldras med.

Det var f ö hon som gav mig rådet att skriva ner när jag hade haft en bra dag. Så jag kunde se med egna ögon att det hände bra saker, att dagarna inte bara var skit eller en jämngrå massa. Det är tack vare henne jag har en lista på tre och ett halvt år av extra bra dagar nu.

Det som är bra med den listan är att den inte bara innehåller de där dagarna som man har mest förväntningar på. Utan i lika stor utsträckning de där dagarna som plötsligt och oförutsett gett en annorlunda och bra känsla.

Där finns t ex den där dagen när vi hemkomna från jobbet blev sittande för att titta ifatt Homeland och därefter såg en inspelad konsert med Håkan Hellström från Skansen och inte gjorde stort mycket mer av dagen. Så otroligt improduktivt. Så otroligt olutherskt förslappat skönt. Eller den där tisdagen som kändes som första riktiga höstdagen, då vi bestämde oss för att göra matsäck och äta kvällsmat i skogen. Eller Farsdagen då ena dottern ringde från Luleå, den andra från Malaysia och den tredje kom och hälsade på. Eller bara den där gången när ena dottern ville prata, inte hade någon att anförtro sig åt och sa “jag ville bara berätta för någon” och jag fick vara denne någon.

För att inte tala om morgonen den första arbetsdagen efter nyår…

De där dagarna som syns i kalendern och som förevigas med kameran är enkla att minnas. Men stunderna då känslan plötsligt bara finns där, de riskerar – nej inte glömmas bort direkt, men liksom bli svåra att summera. Och varje gång jag läser igenom listan får jag många sköna bra minnen.

Det här gör naturligtvis redan alla som skriver dagbok. Jag har aldrig skrivit dagbok och kommer troligen aldrig göra det. Det skulle kräva nåt av mig varje dag. Men jag väljer att samla på mig bra minnen och kan vid årets slut konstatera att året haft många bra dagar eller oväntat fina stunder. 

Den enda riktigt märkliga när jag nu läser igenom listan är att ordet semla inte förekommer någonstans. Det borde ju alltid vara bra dagar då man äter en semla. Fast det kanske är just för att det är så väntat och självklart.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s