Liten privatstudie: Twitter

#blogg100

Varför finns vi på twitter?

Jag har två twitterkonton. Ett där jag nördigt och tidvis oborstat twittrar och följer allt som sägs om mitt hemmalag. På detta twitterkonto hamnar vi ofta i diskussioner. Det blir trådar som inkluderar fler och fler. Oftast lättsamt, skämtsamt. Ungefär som om vi skulle ses som hastigast över en öl. Väldigt lite prestige, väldigt lite pk, väldigt lite besserwissrande, bara ett ömsesidigt intresse att utbyta åsikter och information kring det lag som ligger oss om hjärtat. Jag har hundra följare och följer några hundra. 

Jag har slutat följa personer som twittar och bloggar analyser för tusentals följare men knappt följer några andra twittare själv. Personer som är sig själv närmast. Som inte behöver eller är intresserad av någon annans åsikt, bara de får ut sin egen till så många som möjligt. Även på ett så anonymt och snabbt forum som twitter måste man kunna värdesätta ödmjukhet.

Jag startade ett till twitterkonto. För att vara lite mer vuxen, följa personer som är intresserade av sånt som kan kännas mer genuint viktigt och seriöst. Här finns en röd tråd kring barn, utbildning och funktionshinder. Följer ett par hundra personer där också. Men det som är intressant är att det blir mycket mindre diskussioner. De flesta jag följer är väldigt intresserade av att få ut sina klokheter över twitter. Ofta med länkar till egna bloggar. Konsekvensen blir att jag inte hinner eller orkar läsa allt även om det i grunden intresserar mig. Samt att de inte reagerar lika intresserat och inbjudande på eventuella kommentarer. Det är kort sagt en lite mer “krävande miljö” att läsa av och att medverka i. Här har folk inte tid eller intresse av att nedlåta sig till snabba kortdiskussioner. Här är vi inte du med varann på kanten till en bardisk.

Så varför är vi på twitter?

– För att hålla oss informerade. Som att välja ett koncentrat av de tidningssektioner och text-tv sidor vi hela tiden vill få uppdaterade. Det kan vara lokalt, globalt, grundat på genre, en musikstil, en poet, allt om glaciärer eller resor. Vad som helst. Vi väljer vilka sidor, företag eller de människor som normalt twittrar om vårt intresseområde.

Men samtidigt blir twitter den värld vi väljer att se. Jag förleds ibland tro att det som de jag följer väljer att skriva om är det som händer i världen just nu. 

– För att diskutera och utbyta information, hålla med varann eller argumentera. Politik. Sport. Melodifestivalen.

– För att sprida vårt budskap. För att få resten av världen att höra det vi vill ha sagt. 

– Eller för att hitta guldkorn!

Jag kan inte påstå att jag är en stor anhängare av Alex Schulmans ibland motsägelsefulla försök att blogga värdegrunder och livsinsikter från ett fönsterbord på Cafe Ytligheten. Men jag har läst en av hans böcker och jag har fler än en gång träffats av ärligheten i hans medmänsklighet. Jag håller på att försöka förstå honom.

Och idag Alex Schulman var du ett av skälen till att man finns på twitter. För att hitta de där guldkornen.

Idag var du värdig och fin på riktigt: 

http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/alexschulman/article18713378.ab

@alexschulman

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s