Farmor street smart

#blogg100

Farmor, 77, önskade att det blivit en flicka. Som kunde hjälpa henne och ge henne lite råd då flickan blev större. M a o när farmor är typ 90.

Jag är avundsjuk på min gamla mor för hennes känsla av odödlighet.

Mina nu vuxna döttrar har tydligen inte varit hos farmor så mycket så att det räknas. I alla fall inte efter att de kom upp i åldern att de hade kunnat hjälpa till.

Det är nog så. De har haft för mycket av sitt. Precis som vi alla har nuförtiden.

Fast den yngsta av de vuxna döttrarna brukade ändå cykla hem till farmor på en kopp kaffe eller plättar så länge hon bodde i stan. Hon tänker mycket flickan. Och kan behöva ha någon att tänka lite tillsammans med ibland. Hon brukar kalla faror för street smart. Hon imponeras över den gamla damens förmåga att alltid ha en vettig tanke med allt hon gör. Man kanske inte håller med om allt men farmor har i alla fall sitt tydliga mål med varenda grej hon företar sig.

Om farmor lever till 90 och dottern flyttar hem till stan efter att hon pluggat färdigt så kommer de ha mycket utbyte av varandra än.

För 25 år sen ville jag inte bo för nära mina föräldrar. Det hade blivit för påträngande. Eller DE hade blivit. Idag när pappa är borta och mamma är gammal så känns det jättebra. Att finnas nära och kunna vara tillhands ifall nåt händer. 

Nu ska vi bara försöka få den lilla nya människans morfar att flytta lite närmare också, så att vi kan lättare finas tillhands för honom också. Vi kanske blir som en syditaliensk tregenerationsfamilj till slut.

Med en far som dog i prostatacancer blir man annars lätt hypokondrisk. Jag måste försöka lära mig odödlighetskänslan av min gamla mor istället. Så att jag inte – floskelvarning – glömmer leva innan jag dör.

Fast egentligen är jag inte rädd för att dö, snarare rädd för att bli dödssjuk. Men medan vissa hypokondriker springer till doktorn för att kolla sin status i tid och otid vill jag inte ens veta. Eller… det är ju liksom så mycket olika saker man isåfall skulle behöva kolla upp. Men ok, man kanske skulle kolla sina leverfläckar och ta ett nytt psa-prov före 50.

Nu ska jag iallafall gå och lägga mig intill och pussa lite på den nya lilla människan och hans fina mor. Och leva en stund innan jag somnar. Vem vet, jag kanske är odödlig jag också.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s