Guldnapp nr 2 går till…

#blogg100
 
Under tre veckors vistelse på Västerås BB och avd 69 har vi omhändertagits av långt mer än 50 olika läkare, barnmorskor och sjuksköterskor. 
 
”Hej jag heter NN, jag ska vara er nattsköterska…”
 
Där har funnits personal som frivilligt tagit hand om bebis och matning under natten utan att väcka hans föräldrar, för att de tyckte vi behövde sova. Läkare som undersökt och undersökt, tagit prover efter prover, gjort nya ultraljud och lungröntgen och vägrat släppa hem ett barn med minsta osäkerhet att allt ska vara bra. Själv har jag stundtals utstrålat viss tristess och kanske hellre velat bli utskriven än färdigkontrollerad. Fast egentligen inte. Lite trött bara. Det kanske verkade gå ut över någon läkare vid något tillfälle fast det var inte meningen.
 
Barnläkaren Urban var jag riktigt sur på. Det var ju han som gav barnet dess preliminära diagnos. Men det gick över det också. Inte diagnosen men min missriktade surhet mot Urban. Idag är jag tacksam för hans omsorgsfullhet, noggrannhet och goda hand med både bebisen och hans föräldrar.
 
Jag har gått från sjukhusrädd till att känna mig som hemma. 48 år gammal har jag tillbringat mina första nätter på lasarett. Det blev 22. Och inte en enda gång upplevt att vi varit till någons besvär. Tvärtom. Varenda medarbetare har brytt sig. På riktigt. Och inte minst viktigt, för en åldersnojig gammal pappa, har jag aldrig någonsin känt en tillstymmelse till att vara mindre värd all omsorg än en ung vilsen förstagångsfar.
 
Avslutningsvis: All personal har älskat vårt barn. Och det fina i kråksången är att jag är säker på att de får precis alla föräldrar att känna så.
 
Man vill gärna säga ”ingen nämnd ingen glömd” men säger istället: alla som INTE är uppräknade nedan är ändå precis lika mycket värda.
 
Den andra GULDNAPPEN går alltså till:
 
Urban
Jenny
Eva
Annsofi
Kerstin
My
Birger
Melissa
Lena
Åsa
Marie
Gabriella
Costas
Nina
Monika
C-G
Asra
Carina
 
och precis alla andra på Västerås BB och avd 69.
 
PS. Minimilön är minimilön. Hur svårt kan det vara? 
 
(Om GULDNAPPEN: Som far till tre vuxna tjejer brinner jag för att de ska möta en rättvis jämlik framtid. Som far till en liten sprillans ny bebis oroas jag generellt över hur den värld han ska möta kommer att se ut. GULDNAPPEN delar jag ut som ett erkännande till den eller de som gör att jag kan känna mig något lugnare. Eller någon som verkligen behöver den.)
Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s