Helikopterföräldrar

Uttrycket var nytt för mig när jag hörde det på tv härom dagen. Men jag fattar. Vuxna som vakar över sina vuxna barn som just barn när de för länge sen borde låtit dem flyga själva. 

Det förekommer alltså att föräldrar följer med 20-25-åriga “ungdomar” på anställningsintervju?! Snälla! Som chef skulle jag aldrig anställa en människa som behöver mamma med sig på anställningsintervju. Tragiskt om föräldrar inte inser det. Jag får varje vår mängder av förslag från människor som vill tipsa om sin son eller dotter för ett eventuellt sommarjobb på min avdelning. Inget fel i det. Inte alls. Men om en 22-åring hör av sig själv och istället refererar till sin förälder som jag kanske känner, hur mycket självständigare är inte det?

Jag har curlat mina barn. När det gäller skjutning till träning och tävling. Men jag har aldrig gett gett dem dukat bord när det gäller nästa steg i skolan eller arbetslivet. De skickar sina ansökningar och CV till mig för påseende inan de ska söka ett jobb men jag lägger aldrig ett ord för dem. Inte för att jag inte vill. Mest bara för att jag vill att de ska inse att de är tillräckligt vuxna för att ta sina beslut och göra sina vägval. Och att göra det på egna meriter. Jag har aldrig gett dem sommarjobb på de avdelningar där jag skulle kunnat påverka möjligheten för dem att få sommarjobb. Istället har jag hjälpt dem spåna och leta.

Nu har mina tre vuxna barn sommarjobbat sedan de gick första året i gymnasiet. De har alla tre jobbat extra vid sidan av gymnasiet. Två av dem pluggar nu men den tredje har fortsatt jobba inom företaget där hon fick sitt första extrajobb.

Jag säger inte att det är lätt för ungdomar. Jag vet att det inte är det. Eftersom jag varje år ser tusentals namn i en sommarjobbsdatabas på företaget. Och jag påstår inte att alla människor har förmågan. Men jag hävdar bestämt att vi föräldrar måste bita ihop, kliva åt sidan och låta barnen ta nästa steg, få sina motgångar, lessna lite och sen coacha dem vidare istället för att försöka serva dem med hela vuxenlivet på ett silverfat för att vi är rädda att de ska behöva ha det jobbigt i sina liv. 

Jag vet vuxna som på fullt allvar tycker att jag som förälder ska köpa lägenhet på studieorten åt mina barn som har svårt att hitta studentboende. Det skulle kunna bli tre olika lägenheter på tre olika orter om det vill sig illa.

Jag är den förste att erkänna att bostadsmarknaden idag är vidrig för ungdomar. När det mesta som byggs nytt är bostadsrätter eller stora hyresrätter riktade till välbeställda seniorer och det dessutom ställs stora krav på likviditet för att kunna köpa den där första ettan så stängs alltför många ungdomar ute från bostadsmarknaden. De blir boende hemma betydligt längre än när vi 60-talister var unga. Men vi föräldrar kan inte skydda dem från verkligheten.

Klipp banden hur ont det än gör. Hjälp barnen att ta sina egna beslut.

Jag får ibland höra “vilken tur de haft” om mina döttrar som fått sommarjobb eller en studentlya. Men nej, det är inte tur att de lyckats klara sig själva.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s