Monthly Archives: March 2014

Farmor street smart

#blogg100

Farmor, 77, önskade att det blivit en flicka. Som kunde hjälpa henne och ge henne lite råd då flickan blev större. M a o när farmor är typ 90.

Jag är avundsjuk på min gamla mor för hennes känsla av odödlighet.

Mina nu vuxna döttrar har tydligen inte varit hos farmor så mycket så att det räknas. I alla fall inte efter att de kom upp i åldern att de hade kunnat hjälpa till.

Det är nog så. De har haft för mycket av sitt. Precis som vi alla har nuförtiden.

Fast den yngsta av de vuxna döttrarna brukade ändå cykla hem till farmor på en kopp kaffe eller plättar så länge hon bodde i stan. Hon tänker mycket flickan. Och kan behöva ha någon att tänka lite tillsammans med ibland. Hon brukar kalla faror för street smart. Hon imponeras över den gamla damens förmåga att alltid ha en vettig tanke med allt hon gör. Man kanske inte håller med om allt men farmor har i alla fall sitt tydliga mål med varenda grej hon företar sig.

Om farmor lever till 90 och dottern flyttar hem till stan efter att hon pluggat färdigt så kommer de ha mycket utbyte av varandra än.

För 25 år sen ville jag inte bo för nära mina föräldrar. Det hade blivit för påträngande. Eller DE hade blivit. Idag när pappa är borta och mamma är gammal så känns det jättebra. Att finnas nära och kunna vara tillhands ifall nåt händer. 

Nu ska vi bara försöka få den lilla nya människans morfar att flytta lite närmare också, så att vi kan lättare finas tillhands för honom också. Vi kanske blir som en syditaliensk tregenerationsfamilj till slut.

Med en far som dog i prostatacancer blir man annars lätt hypokondrisk. Jag måste försöka lära mig odödlighetskänslan av min gamla mor istället. Så att jag inte – floskelvarning – glömmer leva innan jag dör.

Fast egentligen är jag inte rädd för att dö, snarare rädd för att bli dödssjuk. Men medan vissa hypokondriker springer till doktorn för att kolla sin status i tid och otid vill jag inte ens veta. Eller… det är ju liksom så mycket olika saker man isåfall skulle behöva kolla upp. Men ok, man kanske skulle kolla sina leverfläckar och ta ett nytt psa-prov före 50.

Nu ska jag iallafall gå och lägga mig intill och pussa lite på den nya lilla människan och hans fina mor. Och leva en stund innan jag somnar. Vem vet, jag kanske är odödlig jag också.

Störningar och rockgitarrister

#blogg100

Han ligger bredvid. 6 veckor nu. Sötare än socker, coolare än is. När de tårglansiga ögonen penetrerar mig vill jag bara gråta. Lika mycket för att jag blir så tagen av samhörighetskänslan som för att jag har så svårt att förstå att människor i de här världen känner sig tvingade att adoptera bort barn med Downs Syndrom. Eller att de vill göra abort för att undvika risken att föda ett barn som han.

Möjligheten att slippa föda ett barn med en störning är ett hån mot alla som är ofrivilligt barnlösa. Ett slag i ansiktet. Jag tror förresten inte jag träffat en enda människa i hela mitt liv som inte har en släng av någon störning. När man tänker efter.

Pluras kök på tvn. Jag har förstått att tjejer hämningslöst bjuder ut sig själva över Facebook och Twitter för att ligga med gitarristen Adrian. Jag hyser inga såna känslor för Adrian. Men jag gillar att Plura och Eldkvarn på ett smart sätt bäddat för en generationsväxling i bandet. Adrian är en skön 22-årig musiker som tagit en oväntat självklar plats, inte bara i det sicilianska köket utan även bredvid gubbarna i rockrävsland. Och lyfter Eldkvarn live. Ny energi. Nytt liv. Evigt liv, Eldkvarn.

Hassan 40 år

#blogg100

Hassan säljer blommor på torget i Västerås. När jag gick in under tältdukstaket på väg hem från jobbet för att köpa några knippen tulpaner hörde jag honom glatt ropa till en tidigare kund:

“Ta en gerbera! Hassan fyller 40 idag så alla söta tjejer får en gratis gerbera.”

När jag betalade mina tulpaner hade jag hört honom lansera sina födelsedagsgerberor till ett antal passerade kunder och tagit emot spontana gratulationer och frågor om hur födelsedagen skulle firas.

“Det blir fest!” sa Hassan. Mössan neddragen djupt i pannan. Glada stora ögon därunder som fångar in alla som närmar sig. Hassan 40 år idag. 

Jag var på väg ut när han ropade till mig:

“Ta en gerbera!”

“Var det inte bara till söta tjejer?” sa jag.

“Haha, man måste få skämta lite. Alla får gratis gerbera när Hassan fyller år.”

Jag kom hem med 30 tulpaner och en orange gerbera. Övertygad om att alla som passerat blomsterhandlaren på torget i Västerås idag blivit betydligt gladare. Inte för att vi fick en gratis gerbera. Utan för att Hassan som fyllde 40 var så lycklig och lät oss alla dela hans lycka.

Har den äran Hassan! 

Att brinna i och för politiken

#blogg100

Jag har hittills aldrig röstat på Folkpartiet.
Jag håller inte alltid med i sak.
Jag inser att människor som är energiska, vill mycket, försöker hinna vara med överallt och framföra sina åsikter och påverka ibland också säger saker som blir fel och väcker kritik och ilska. Helt enkelt trampar i klaveret.

Men jag tror ändå att jag skulle önska att alla politiker hade så mycket hjärta som Roger Haddad. Jag ser och hör honom överallt, han gör nedslag och kritiserar en skola vilket han kanske inte skulle gjort, pratar med ungdomar på Bäckby, ställer krav och ser möjligheter, twittrar hundra gånger om dagen, deltar i offentliga debatter och twitterdito och som en röd tråd genom allt detta brinner en eld för ungdomar och skola och ett bättre Sverige som byggs på förtroendet för nästa generation och en politik som gör det möjligt.

Som sagt, vi bortser ett ögonblick från sakfrågorna. Människor som brinner som Roger Haddad är viktiga i och för politiken.

Jag gillar Max

Mina döttrar har jobbat – och jobbar – på Max Hamburgare. Som extrajobb efter skolan eller på helger, eller som heltidsjobb efter gymnasiet. De har haft kassa scheman ibland. Men inte lika kassa som på vissa vårdavdelningar. Lönen är inte som för en högskoleutbildad ingenjör, men lönen är avtalsenlig och helt ok för någon som är ung, utan tidigare erfarenhet och inte har jättelång utbildning. OB-tillägg och övertidsersättning fungerar. Lönen kommer när det ska och är alltid rätt. Företaget bjuder sina medarbetare på både kompetensutveckling och gemensamma get-together-aktiviteter mer än på det stora välrenommerade företag där jag själv jobbar. Vissa som jobbar där är bara 16 år. Och har redan fått chansen. Andra är 35 och har utvecklats vidare och trivs fortfarande bra med det de gör. Ung eller gammal får du lära dig företagets strikta policies när det gäller kvalitet, hygien, service etc. Som 18-åring får du börja jobba kvällsskift. “Stackare” kanske någon säger. Men den som fyller 18 och får jobba stängning för första gången är överlycklig. Du får ta ansvar. Du får lära dig ledarskap.

Att följa mina döttrar då de själva tagit sina första steg ut i arbetslivet har gett mig tillräcklig insikt för att säga att JAG GILLAR MAX.

Och jag undrar, med anledning av den politiska debatten: Vad är problemet?

Get out hour

#blogg100

Få saker gör mig så arg och uppgiven som våld mot enskilda oskyldiga människor på gatan. Och i synnerhet angrepp på försvarslösa äldre. Det som gör mig mest förbannad är egentligen att det resulterar i att vi på sikt slutar gå ut. Att vi inte vågar röra oss på gator och torg efter mörkrets inbrott. Vilket i sin tur betyder att allt större andel av de få människor som ändå rör sig ute är de oberäkneliga idioterna. Och då blir våra gator undan för undan ännu tommare och ännu farligare.

Vi får inte erkänna oss besegrade och lämna gatorna till ligisterna efter mörkrets inbrott. Nej vi måste tyvärr utmana rädslan. För vi är varandras trygghet. Det bästa skydd vi har är att fler och fler människor rör sig ute.

Kanske skulle vi ha en motsvarighet till Earth Hour. GET OUT HOUR. Då vi helt enkelt går ut. På stan eller en promenad på närmaste cykelbana. Ensam eller tillsammans. För att uppmärksamma behovet av att inte stänga in oss. För att uppmärksamma trygghetskänslan vi får av varandra. Get Out Hour. Utan att det ens är festival eller kulturnatt på stan.

Jag kunde sagt “reclaim the streets” men det måttot svärtades ju ner en gång i tiden av våldsverkande vänsteraktivister som kastade sten på polisen.